Fyra sista lägerdagarna i Turkiet

17 Mars  Tisdag
Dagen började som alltid med tidig uppgång och en jättefrukost tills man storknade. Bufféerna på detta hotell var något alldeles extra, vilket visade sig på allas ansikten efter måltiderna. Det var nog aldrig någon som gick ut med trumpen min efter dagarnas kalas.

Dagens första träning var en bergig historia. Många höjdmetrar togs och vid vissa kontroller sattes till och med höjdskräcken på prov. Trots detta var det en bra bana i väldigt fin och lättsprungen terräng, som de flesta var nöjda med. Inte minst vissa långsträckor som det sedan kunde diskuteras vägval kring.

När vi nådde hotellet igen svetsade vi om till lite vardagligare kläder och åt vår efterlängtade lunch. Därefter hade vi några timmar över för fri aktivitet. De flesta passade på att testa tennisbanorna och det anordnades en enklare tennisturnering. Dock avtog intresset innan en riktig vinnare korats. Alla spelade dock inte tennis, utan vissa briljerade med sitt bollsinne och hade fotbollsmatcher och andra boll-lekar.

Nästa träning skulle hållas alldeles bredvid hotellet, så en bussfärd kändes en aning överflödigt. Man hade fri starttid under en halvtimme och SI användes. Området var öppet och väldigt lättsprunget, med många stigar och sanddynor. Vissa körde olika orienteringsövningar såsom golf-ol. Detta går ut på att under en sträcka försöka titta så få gånger som möjligt på kartan. Om man tittar endast en gång på kartan till en kontroll, blir det en hole-in-one.

Efter middagen som knappast gjorde oss besvikna, avslutades dagen med samling och teori-snack. Bland annat hade tränar-jocke en genomgång kring förmiddagens bana med dess långsträckor. Detta mynnade sedan ut i allmänna tips kring orienteringstänk. William tog även upp sin dagliga punkt och gav ännu flera nyttiga tips.

En mycket bra dag i Side, som får avsluta våran fina vistelse på detta paradis. Imorgon fortsätter vi vår resa mot Antalya för nytt hotell och nya banor att springa.

18 Mars onsdag
Hej alla fans.
Med en klump i halsen (eftersom att den maffiga frukosten inte sjunkit ned än) lämnade vi idag vårt fem stjärniga hotel. Busschaffisen brummade på mot broccoli skogen i Antalya och när han stannade hoppade 68 pigga ben ut ur bussen redo för en blöt träning.
Lärdomen från träningen var att vitt på kartan inte alltid behöver vara fin öppen skog, utan det kan även vara öppet vatten. Efter träningen åkte vi trötta och hungriga mot en samling turkiska stånd. Alla hittade något i deras smak och fyndade diverse tröjor i turkisk original kvalité.
De fyrstjärniga hotellet vi idag bosatte oss på gick inte att jämföra med de tidigare då det serverade mögligt smör och hissen gav klaustrofobi känsla. Inför eftermiddagens träning var ettorna taggade till tusen eftersom att terrängen var relevant för skol-VM. Terrängen var skiftande med en blandning av öppen skog och mycket stenar.
Sammanfattningen av middagen var ”Mat” ”mat” ”gott” ”gott” ”äckligt smör” ”mätt” ”mätt”. Därefter var det dags för det dagliga mötet Som slutade med en roliga aktivitet där vi satt på varandra. Vinnaren Emil Åberg säger nöjt ”Jag var snabbast”. Sedan sov alla gott utom de som fastnade i hissen.
Hejdå från några vilsna själar

Torsdag 19/3 2015.
Alla vaknade upp någorlunda utvilade för att inta frukostbuffé innan avresa mot dagens första träningspass. En medeldistans med SI stod på schemat och många sprang på väldigt bra i den fina terrängen. Som utöver det bjöd på vadning över en allt för stor bäck och kapplöpning bland getter. Många var mycket nöjda med träningen och vi åkte därefter tillbaka mot Antalya för dusch och lunch. En del valde att än en dag slåss i de väl packade stånden för att hitta något fint att ta med sig hem. Medans andra valde att söka upp ett närliggande köpcentrum för att få någon omväxling från all prutning. Resultatet för lunchen blev bland annat mätta magar, tee och fotbollströjor.

Med bussen fylld av trötta och slitna kroppar lämnade vi boendet för lägrets sista pass. En långdistansbana fylld med kluriga vägval och jobbiga backar som skulle avverkas. Många tog chansen att ta ut det sista innan resan hem. Veysel som var banläggare och kontrollutsättare under lägret bjöd på nypressad apelsinjuice vid målgång. Något som uppskattades efter den tuffa banan.
Under lägrets sista kvällssamling skulle även Veysel närvara för att ge tips och råd hur man på enklast vis skulle ta sig an den turkiska terrängen.  Efter många frågor besvarade tackade vi Veysel med en applåd och det var läggdags. När viss började packa ihop sina saker tog andra chansen att leva det sista av lägerlivet genom att vandra till en nöjespark i närheten för att avsluta lägret på ett bra sätt.

Fredag 20/3 2015.
Kl 05:15 allas telefoner ringde. Det var dags för lägrets tidigaste morgon. Under frukosten var det många trötta ansikten som åt de sista bitarna av den turkiska maten. Kl 06:00 något mer vakna ansikten klev på bussen för sista turen till flygplatsen av lägrets exceptionella busschaufför, yesair. En något lugnare in checkning än den på Arlanda och lyckligtvis tog sig alla igenom säkerhetskontrollen.

Kl 08:15 lyfte planet mot Istanbul och många sov djupt redan innan planet hade lämnat marken. Väl i Turkiets största stad skulle vi hinna med att äta innan vårt nästa plan lyfte för Sverige. Det blev diverse snabbmatskedjor för de flesta innan vi fick springa för att hinna med last call. Väl på planet blev det ännu en sömnig resa och de som inte sov roade sig med datorspel till serier tittning.

När vi äntligen landade i Sverige var det många som jämrade sig av hunger och än en gång blev det snabbmat för vissa. Andra valde det lite mer sunda alternativet för att handla på 7eleven. I bussen hem blev det spanska quiz av vår spanske utbytesstudent Nacho. Mycket roligt.
Tillslut började vi skymta hyreshus 27s fasad och vi var tillbaka från ett mycket nyttigt och lärorikt läger i Turkiet.

/WP

Fortsättning på resedagboken

16/3 Dagbok måndag | Turkiet 2015

Guten tag!

Vår käre guide Aydin gav oss dagen till ära sovmorgon ända till 7:45 då klockan ringde för morgonens SMJ (smidighet med Johanna). Efter tjugo minuter av solhälsningar (som gav resultat, det var soligt hela dan) samt andra övningar var det dags för en bastant hotellfrukost.

På förmiddagen bar det av mot bergen för dagens första pass. Kartan bjöd på kuperad terräng, lättlöpt med ett flertal gamla ruiner.

Eftermiddagspasset bestod av en medel/sprint bana i Side. Det var denna bana som lägermästerskapet skulle avgöras på. Det var tuff och utslagsgivande terräng vilket i slutändan ledde till mycket blod, svett och tårar. Herrklassen vanns inofficiellt av Sub3an (Isac von K) efter lite om och men. Damklassen vanns troligtvis av Hanna.

På kvällsmötet efter maten var det teaterdags och det bjöds på många glada miner och skratt. De olika pjäserna handlade om allt från Jocke Ingelsson till Jocke Ingelsson.

Tack och god natt!

Turkey – resedagboken

12/3 Resdag

Vi har en märklig klädkod för ett orienteringsläger men iväg kommer vi ialla fall. ett gäng supertjejer, ett gäng Jonas Leanderssonkopior och en ledarstab direkt ifrån 70-talet. I bussen kändes det som att allt gick väldigt bra vid avfärd, alla elever med i tid, alla pass, inga problem. Det är ingen bra känsla..
För väl framme visade flygbiljetterna att en person var dubbelbokad och en person saknade biljett. Typiskt!!

Men inget som ett VISA-kort inte kan lösa och iväg kom vi allihopa.

Vi bytte plan i Istanbul till ett gulligt inrikesflyg och vid 22-tiden blev vi mötta av vår vän Ayden i Nevshihir. En timme senare var vi framme på vårt lyxhotell där några var tvugna att springa avs sig lite i korridorerna innan det gick att sova.. Sen blev det tunga ögonlock inför en spännande morgondag!

13/3 Ayden gudaydin!

Efter gårdagens långa resdag så anlände vi som sagt till sist till hotellet sent på kvällen och alla slocknade genast i de underbart sköna sängarna… Fredagsmorgonen inleddes med en efterlängtad frukostbuffé som levde upp till förväntningarna på de flesta punkter förutom att utbudet av ost var lite smått annorlunda. Kl 09.00 satt nästan alla i redo och väntade på att bussen skulle åka, förutom Emil som endast tack vare Aydens snällhet fick följa med då han på grund av ”de jäkla hissarna” kom hela en minut försent. När vi äntligen gav oss iväg mot träningen så började Ayden, som är vår guide här i Turkland att berätta sin livshistoria och även lära oss några användbara fraser på turkiska. Senare under dagen fick vi även reda på att den ”lata” andra guiden Vazel var turkisk mästare i iron man, respekt! I övrigt så var vi med om en hel del fina upplevelser under dagen, bland annat två utmanande träningar i ett unikt landskap, ett grottbesök, möten med en massa hundar, snälla turkar som bjuder på konfekt, Jockes prickfria engelska uttal, känslofyllt maffiaspel och mycket mer. Nu laddar vi för en förhoppningsvis lika händelsefylld morgondag här i kappadokien då det kommer bjudas på träningar i än mer utmanande terräng, vandring i en vacker dal och resten av tiden ägnas åt myspys enligt Jockes rekommendationer.

DSC_0383 DSC_0680 DSC_0626 DSC_0446 DSC_0586

14/3 Det var en småkylig lördagsmorgon på den officiella pi-dagen! Dagen börjades med en 20 minuters session av SMJ (Smidighet med Johanna) under den ballongfyllda himmelen. Sedan åts det buffé i form av socker och ägg (för det mesta) och det var gott! Alla tog plats i bussen och rullade mot pass nr 1 i Göreme. Startplatsen var belägen högt uppe på ett berg med en fin vy över hela staden. De flesta sprang sina lopp, över eller under bergen bland kossor, åsnor, kameler, vildhundar – ja, ett zoo helt enkelt. Mer eller mindre nöjda med dagens första pass for vi in i ”downtown” för att äta lite av de lokala specialitéerna, t ex en pida (turkisk pizza (utan tomatsås)). När alla var mätta och belåtna åkte vi till en dal för att vandra bland dem coola stenformationerna. Efter cirkus en timme satte vi oss återigen i bussen och åkte tillbaka till Göreme. På pass nummer två stod sprint på menyn där Erik ”Barr” Barr Zeilon blev nafsad av en söt liten valp så att han kunde skryta om för tjejerna. Trötta men snäppet långsammare (snabbare blir man efter återhämtningen) åkte vi och tryckte vi i oss buffé och rundade av dagen med lite gott sällskap och Williams ”Dagens Tips” som omfattade ett tips för att bli en bättre orienterare. Sedan gick vi och lade oss och sov en god natts sömn.

 

15/3 Söndagen började precis som dagen innan, SMJ och morgonbuffé. Japp, sen åkte vi buss i 6 h (efter en kort morgonjogg) genom öknen och alperna innan vi anlände till beachen och det fem-stjärniga, all inclusive, toppen braiga, extremt sjukt fina hotellet, Arcanus. Såklart blev vi bjudna på gratis lunch också av Aiden o co, tackar tackar! Men i alla fall, när vi hade anlänt fick vi snabbt packa upp och springa en liten rundtur innan det var dags för dagens natträning. Bland sanddyner, taggbuskar, eldar och mysiga turkar sprang vi runt en bana på 4,4 km och 29 kontroller där ingen riktigt lyckades undvika en bom. Vissa beslutade sig för att ta ett litet nattdopp i havet innan vi for hem för middagsbuffé. God mat och bra service (bland annat av Jon-Henriks dubbelgångare) gjorde oss mätta och belåtna och vi kunde somna med ett gigantisk leende på läpparna.